Jeanette kämpar för ett värdigt liv: "Jag får avslag efter avslag"

Kan inte ta sig ut på egen hand

SVEDALA.

Jeanette Bulkin bor på fjärde våningen och kan inte ta sig ut på egen hand. I vintras såg en vänding ut att vara på gång, i stället blev det ännu ett dråpslag.

Jeanette Bulkin arbetade som undersköterska och var ensamstående med två barn. 2006 bestämde hon sig för att börja studera för att bli sjuksköterska. Men det blev för mycket att kombinera jobb och studier och Jeanette drabbades av en utmattningsdepression 2008.

– Jag försökte gå tillbaka till jobbet men kroppen orkade inte. 2015 skadade jag knät och sedan dess har jag inte kunnat arbeta alls, berättar Jeanette.

Jeanette har en arbetsstol och en rollator som sina hjälpmedel. Efter ett och ett halvt år med rollatorn konstaterade en läkare på Jeanettes vårdcentral att den var felinställd och Jeanette fick en kronisk inflammation i axeln. Sjukgymnasten som ställt in rollatorn menade att den var rätt inställd, och att det var Jeanette som gick fel. Det anmäldes till IVO, men utredningen lades ner.

Sedan tre år tillbaka bor Jeanette i en liten trea på fjärde våningen i Svedala. Hon behövde bo i ett hus med hiss på grund av knäskadan, och flytten gjorde att hyran steg.

– Sedan 2012 hade jag en låg sjukersättning, men kunde trots små marginaler klara mig själv. Hyran i den nya lägenheten gjorde att jag blev tvungen att söka ekonomiskt bistånd av socialen. Då fick jag rådrum, vilket betyder att när jag erhåller socialbidrag får jag inte bo för dyrt. Och därför måste jag flytta igen.

I början kunde Jeanette ta sig in och ut ur lägenheten själv. På egen hand tog hon kontakt med en sjukgymnast i Trelleborg och fick börja på rehabbad som gjorde att hon mådde bättre både psykiskt och fysiskt. Men Jeanette drabbades av återkommande rosfeber och blev därför tvungen att pausa badet.

Jag har drömt om en uteplats

Jeanette spenderar i stort sett all sin tid i lägenheten. Hon har lymföden och svår artros i benen. Hon har kämpat för att få de hjälpmedel och insatser som hon behöver för att leva ett drägligt liv.

– Jag får avslag efter avslag. Jag har blivit multihandikappad på grund av att jag inte får den hjälp jag behöver.

Jeanette har hemtjänst en gång i veckan och en kontaktperson som hon träffar två i timmar veckan, genom Svedala kommun. Men det är inte mycket man hinner göra på två timmar. Sedan november har Jeanette varit utanför dörren enbart för att besöka sjukhuset och för att titta på en lägenhet. Kontaktpersonen har påtalat att hon behöver fler timmar med Jeanette, men får bara till svar att de får slå ihop hela månadens åtta timmar till ett tillfälle. Resten av månaden får Jeanette i så fall vara ensam.

Jeanette har blivit beviljad en rullstol, men hon kan inte köra den själv och det är för tungt för kontaktpersonen att köra henne.

– Det har sagts att jag kan få en permobil, men den har jag inte sett än. Samtidigt känner jag att jag vill gå så mycket jag kan för att inte bli helt rullstolsburen, säger Jeanette.

I vintras såg det ut att komma en vändning. Jeanette kunde få flytta in i en lägenhet med lägre hyra och en liten uteplats på första våningen. Lägenheten skulle bostadsanpassas så att Jeanette kunde röra sig fritt och ta sig ut på egen hand.

– Jag tänkte att nu äntligen vänder det. Jag var jätteglad för att jag skulle få komma dit. Jag blev tilldelad lägenheten av socialtjänsten och Svedalahem. Min mamma gick till och med i borgen för mig. Vi var där och tittade på lägenheten och gick igenom vilka anpassningar jag behövde tillsammans med en arbetsterapeut.

Jag är långt ifrån svag som person, men nu är jag fruktansvärt trött

Men när bostadsanpassningen väl skulle ske så visade det sig att det fattades flera saker.

– Min arbetsstol hade inte ens tagits med i beräkningen. Den är bredare än rollatorn, men de hade bara tagit hänsyn till rollatorns bredd. Trots att jag påpekade det här med arbetsstolen.

Arbetsstolen är vad Jeanette har att sitta på i sin lägenhet. I övrigt har hon inga möbler som är anpassade för henne, förutom sängen. Jeanette skickade en komplettering till bostadsanpassningen men fick i februari meddelat via mejl att hon kommer att få avslag på sin ansökan. Först i april, efter påtryckningar från Jeanette, kom det officiella beslutet.

– Jag tvingades säga upp lägenheten i samband med det första beskedet. Socialen ville inte betala dubbla hyror medan vi väntade på officiellt besked, min mamma blev i princip hotad att betala tre månadshyror eftersom hon gått i borgen. Vi hade ingen chans att överklaga när beslutet väl kom. De enda som har lyssnat och försökt hjälpa mig är Svedalahem. Men det krävs ju att alla inblandade förstår.

Nu sitter hon i lägenheten på fjärde våningen med packade flyttlådor.

– Jag har önskat och drömt om en uteplats, att kunna ta mig ut med rollatorn. Bostadsanpassning handlar om att kunna vara självständig och leva sitt liv. Jag har alltid varit självständig, jobbat och slitit. Nu är jag 49 år och sitter här som ett UFO. Jag är långt ifrån svag som person, men nu är jag fruktansvärt trött både fysiskt och psykiskt, säger Jeanette.

Jeanette Bulkin har lymfödem, vilket har gjort att hennes ben svullnat upp.

Jeanette Bulkin har lymfödem, vilket har gjort att hennes ben svullnat upp. Foto: Emma Brännman

Torbjörn Wahlström är 1:e byggnadsinspektör och ansvarar för bostadsanpassning på Svedala kommun. Han säger att han inte känner till några löften om bostadsanpassning i Jeanettes fall.

– När en sökande har flyttat till en bostad som behöver anpassas på grund av en funktionsnedsättning som fanns vid tidpunkten för flytten måste kommunen pröva om ansökan avser kostnadskrävande åtgärder. Vid köp eller byte av bostad lämnas bostadsanpassningsbidrag endast om det finns särskilda skäl för att välja en bostad som kräver anpassning. Vi gör en bedömning att lägenheten kräver väldigt stora åtgärder som är kostnadskrävande samt att det inte finns synnerliga skäl att välja just denna lägenhet. I det här fallet så medgav inte heller fastighetsägaren de stora ingreppen som det ansöktes om. Några löften om anpassningar känner jag inte till, säger Torbjörn Wahlström.

I övrigt har han svårt att uttala sig om fallet och hänvisar till socialtjänsten. Där vill man dock inte uttala sig alls om specifika fall.

– Individärenden kan jag helt enkelt inte kommentera. När det gäller bostadsanpassning är det bygg och miljö du ska prata med, säger socialchef Anna Borgius.

Jörgen Grabo på det kommunala bolaget Svedalahem känner till Jeanettes fall.

– Alla som har olika typer av särskilda behov har rätt att få sitt fall prövat. Gången är sådan att kommuninvånaren går igenom bostaden med en arbetsterapeut och skickar in sin ansökan till Svedala kommun. Om kommunen vill gå vidare så skickar de ansökan vidare till oss, men så långt kom det aldrig i Jeanettes fall. I det här fallet har vi diskuterat åtgärderna som skulle krävas och från Svedalahems sida konstaterat att de är svåra att genomföra eftersom det handlar om att bredda dörrar i bärande väggar. Men det är i slutändan alltid upp till kommunen att avgöra om anpassningarna är ekonomiskt försvarbara eller inte, säger Jörgen Grabo.

Svedalahem har försökt att hitta en annan lägenhet till Jeanette.

– Enligt dagens standard bygger vi bostäder med hög tillgänglighet, men i vissa fall räcker det inte. Oavsett vilka lägenheter som finns i dag så är de inte gjorda för hennes handikapp. Vi har försökt att hitta en annan lägenhet med en situation som håller, men det är aldrig lätt när det krävs stora och kostsamma åtgärder.

Publicerad 20 June 2018 07:00