Mandy von Appen-Engström har hållit på med keramik i tio år.

Mandy von Appen-Engström har hållit på med keramik i tio år. Foto: Emma Brännman

Konsten att vara kvinna med Aspergers syndrom

Mandy von Appen-Engström finner lugnet i leran

SVEDALA.

För Mandy von Appen-Engström står kvinnokroppen i fokus. Många av hennes konstverk speglar hennes egna upplevelser av psykisk ohälsa, utanförskap och att vara kvinna.

I vintras ställde Mandy von Appen-Engström för första gången ut sina skulpturer och skisser, på Holmagården i Svedala. Utställningen fick stor uppmärksamhet efter att några besökare uppfattade verken som stötande och ville att de skulle tas bort.

– Det blev väldigt mycket publicitet kring utställningen som jag inte var beredd på. Det blev väldigt intensivt och efteråt var jag jättetrött. Men såhär i efterhand får jag nästan tacka damerna som störde sig på utställningen, eftersom min konst blev så uppmärksammad, säger Mandy von Appen-Engström.

Mandy von Appen-Engström har Aspergers syndrom, en diagnos inom autismspektrumet som bland annat kan innebära att man är extra känslig för stress och förändringar. En person med Aspergers syndrom kan ha svårt att ta till sig information som inte intresserar en, men väldigt lätt att engagera sig i ämnen som faktiskt intresserar.

Mandy von Appen-Engström har länge lidit av psykisk ohälsa. Hennes första möte med keramiken var under en sjukhusvistelse när hon var inlagd efter att ha försökt ta sitt liv. Hon var då 22 år och bosatt i Stockholm.

– Jag hade tagit en massa tabletter och blev tvångsinlagd. Efter ett tag gick jag tillsammans med en ur personalen ner i sjukhusets källare, där det fanns en keramikverkstad. När jag tog leran i mina händer kände jag hur ett plötsligt lugn bara kom över mig, berättar Mandy von Appen-Engström.

Aspergers och särskilt tjejer med diagnosen uppmärksammas sällan

Det är tio år sedan nu. Hon har flyttat hem till Svedala och fortsatt att utveckla sitt konstnärskap. Men den psykiska ohälsan har förföljt henne och hon har försökt ta sitt liv igen. För två år sedan satte hon sig på tågspåret hemma i Svedala. En förbipasserande såg henne och ringde efter hjälp.

– Jag kan känna mig förtvivlad och hjälplös, känna att jag inte klarar av någonting i perioder. Men jag vill egentligen inte dö. Jag vill bara stänga av. Gå i ide ett tag.

Mandy von Appen-Engström tycker att hon alltid har haft bra uppbackning av vården, men när pressen blir för stor hjälper det inte. För en tid sedan blev Mandy von Appen-Engström sjukpensionerad.

– På sistone har jag känt mig lite gladare, nästan som att jag har en glöd inom mig. Jag tror att det beror på att jag inte längre har pressen på mig att hitta ett jobb som passar mig. Jag har jobbat både heltid och deltid, men jag tar ut mig och så faller allt, berättar hon.

Konstnären tillsammans med några av sina många kroppar.

Konstnären tillsammans med några av sina många kroppar. Foto: Emma Brännman

Inför Skåneveckan för psykisk hälsa nyligen fick Mandy von Appen-Engström frågan om hon inte ville ställa ut sin konst hos Studieförbundet Vuxenskolan i Trelleborg.

– Jag brukar vilja planera rätt så långt i förväg för att inte bli stressad. Det här var bara två-tre veckor innan utställningen skulle ske men de var väldig stöttande så jag sade "okej då". Jag hann nog liksom inte riktigt tänka alls.

Mandy von Appen-Engström har länge funderat på att föreläsa om sina erfarenheter. Plötsligt dök tillfället upp även för det och hon kunde bara inte tacka nej.

– Aspergers och särskilt tjejer med diagnosen uppmärksammas väldigt sällan. Därför vill jag gärna dela med mig av mina erfarenheter. Jag tycker inte om att stå i centrum, blev mobbad i skolan och hade väldigt svårt att prata inför klassen. Men jag tänkte att alla som kommer på föreläsningen är där för att de vill vara där. Sedan bara körde jag på.

Skulpturen har fått namnet Heligt vatten och beskrivs av Mandy som en symbol för rika och fattiga.

Skulpturen har fått namnet Heligt vatten och beskrivs av Mandy som en symbol för rika och fattiga. "De som har gott om vatten slösar stora mängder [...] men de som är fattiga ser det som rena guldet, som de värnar om". Foto: Emma Brännman

Föreläsningen spelades in för att användas som utbildningsmaterial av Studieförbundet Vuxenskolan och Mandy von Appen-Engström nådde en stor milstolpe i livet. Föreläsa kan hon tänka sig att göra igen och hon blandar gärna in lite humor i det tunga och allvarliga.

– Det får inte bli för tungt att lyssna på. Det måste vara lite skoj också, även om det är allvarliga saker jag pratar om.

Detsamma gäller för hennes skulpturer. Samtliga föreställer olika former av kvinnokroppar till vilka hon gärna diktar upp små berättelser.

– Att det blivit just kvinnor jag gör beror väl på att jag själv är kvinna, och för att det går att göra så mycket med kvinnokroppens former.

Gemensamt för Mandy von Appen-Engströms kvinnor är att de vill ta plats på sina egna vis, så som de är. Men i sina skisser är hon mörkare.

– Det har bara blivit så. Keramiken är oftast mer humoristisk, men jag har dystrare figurer också. Numera blir mina skisser nästan lite erotiska, jag tycker det är särskilt roligt efter att den första utställningen provocerade, säger Mandy von Appen-Engström.

Den 27–28 oktober samt 3–4 november visas Mandy von Appen-Engströms konst på Galleri KVIS, tillsammans med åtta andra konstnärer från föreningen Söderslättsmärkt.

Publicerad 26 October 2018 07:00