Gustaf Jerenäs.

Gustaf Jerenäs. Foto: Emma Brännman

Lokalproducerat jakkött från Svedala kan snart bli verklighet

"Ett magert kött med bara fyra procent kroppsfett"

YDDINGE.

Jakar hör inte till vanligheten i Sverige, men vid Yddingesjön är de numera ett vant inslag för många förbipasserande. Den växande flocken har gett Gustaf Jerenäs en ny affärsidé – lokalproducerat jakkött.

Av
Emma Brännman

Detta är en återpublicering av en tidigare publicerad artikel.

Gustaf Jerenäs stegar vant in i hagen och hälsar på jakarna. I ena änden ligger fyra nyinflyttade hanar och solar sig, de har ännu inte upptäckt resten av flocken runt kröken. Flera av honorna i hagen har kalvat de senaste en till två månaderna och därför är några av dem lite på sin vakt. Men det är inga problem för Gustaf Jerenäs att gå fram och klia något av djuren mellan de långa och spetsiga hornen.

– Jag hade veterinären här precis och han påpekade att det är ovanligt att man kan hålla på som jag gör med dem. Jag spenderar mycket tid i hagen, kliar dem och grejar med dem och därför kan jag stå mitt i flocken utan problem. De är gemytliga djur som blir väldigt trevliga när man umgås med dem. Det handlar om en ömsesidig respekt, berättar Gustaf Jerenäs.

En dri med sin kalv.

En dri med sin kalv. Foto: Emma Brännman

Jak är egentligen benämningen på hanen medan honan heter dri, i vardagligt tal har båda dock kommit att kallas för jak. "Grymtdjur" kan de också kallas emellanåt på grund av sitt grymtande läte.

Jakbesättningar av det här slaget hör inte precis till vanligheterna i Sverige.

– Jag tror att vi är en sju, åtta stycken. Färre än tio i alla fall. Jaken lever naturligt i Ryssland, Kina, Tibet och Mongoliet, både på lågland och i bergen. Men den är bra på att anpassa sig, säger Gustaf Jerenäs.

Han har alltid haft djur omkring sig och betat av de flesta man kan ha, säger han. Hans intresse för jakar väcktes för ett par år sedan när han blev erbjuden att köpa fyra stycken.

Här bjuder Gustaf Jerenäs på lite välbehövligt kli mellan hornen.

Här bjuder Gustaf Jerenäs på lite välbehövligt kli mellan hornen. Foto: Emma Brännman

– Jakar klarar sig väldigt bra själva och kräver egentligen inte så mycket skötsel. De går här i hagen dygnet runt, året runt. De äter i princip allt – gräs, löv, buskar. Om vädret kräver får man stödfodra, om det är väldigt kallt eller väldigt torrt till exempel.

Numera har Gustaf Jerenäs 25 jakar som betar intill Yddingesjön. Det växande beståndet har lett honom till idén om att börja leverera jakkött.

– Jakkött är väldigt magert, det består bara av fyra procent kroppsfett, det påminner både om oxkött och om älg utan att smaka vilt. Förhoppningen är att få igång slakten till hösten.

Planen är att köttet ska vara närproducerat hela vägen. Därför försöker Gustaf Jerenäs nu få ingång ett samarbete med ett lokalt slakteri. En önskan är att även pälsen ska tas till vara på.

– I exempelvis Tibet finns en tradition av att ta tillvara på hela djuret, som vi gjorde här förr. Man klipper och tar hand om ullen, eldar med avföringen och till och med benen tas om hand. Det är väldigt synd att slänga sådant som går att ta tillvara på, säger Gustaf Jerenäs.

25 jakar betar i hagen.

25 jakar betar i hagen. Foto: Emma Brännman

Publicerad 11 July 2019 07:00