Ann Neglén.

Ann Neglén. Foto: Emma Brännman

Anna följde sitt brinnande intresse – hela vägen till Zimbabwe

Två veckor med kollegorna i Tandläkare utan gränser

SVEDALA/SKURUP.

Ett brinnande intresse för att göra skillnad för människor ledde Anna Neglén till tandläkaryrket. I vintras ledde det henne hela vägen till Old Mutare, Zimbabwe.

Av
Emma Brännman

Detta är en återpublicering av en tidigare publicerad artikel.

I början av året reste Anna Neglén med organisationen Tandläkare utan gränser till Zimbabwe. Hon är klinikchef på Folktandvården i Svedala och i Skurup, och resan var en dröm hon haft länge.

– Jag har alltid gillat att hjälpa till och att göra skillnad för människor, det är väl därför man väljer ett vårdyrke, säger hon.

Tandläkare utan gränser har pågående projekt i olika delar av världen och har varit i Zimbabwe sedan 2010. Det rådde ingen tvekan om att Anna Neglén skulle åka, men helt riskfritt var det förstås inte.

Tandläkarna fick ett klassrum till förfogande. Där fick de ha patienterna i knät medan de undersökte och behandlade dem.

Tandläkarna fick ett klassrum till förfogande. Där fick de ha patienterna i knät medan de undersökte och behandlade dem. Foto: Privat

– Ju närmare resan kom desto mer funderade jag över riskerna. Till exempel hur jag skulle betraktas som vit. Det är ett land som haft apartheid och presidenten, Mugabe, som drev bort vita personer. Så det är klart att jag funderade över hur vi skulle mottas. Sedan är 14 procent av alla i landet hiv-positiva. Det är ingenting man pratar om, eftersom det är tabu, så vi har säkert behandlat en del som har hiv. Men vi jobbade med samma rutiner där som vi gör här hemma, man utgår från att alla bär på en smitta och är därför väldigt noggrann.

Strax innan resan uppstod oroligheter i landet på grund av att regeringen chockhöjde bensinpriserna. Men Anna Neglén bestämde sig för att resa dit med öppet sinne och väl på plats kände hon sig aldrig otrygg. Tillsammans med två andra tandläkare och två tandsköterskor, alla svenskar, reste hon från huvudstaden Harare ut till Old Mutare i östra Zibabwe där de skulle bo.

– Det var ett inhägnat område med skolor, sjukhus, barnhem och en liten tandläkarpraktik bland annat. Som en liten by. Vi bodde på ett missionscenter och utförde undersökningar på skolbarn i ett klassrum. Vi satt på en bänk och hade patienterna i knät medan vi undersökte och behandlade dem, det var väldigt primitiva förhållanden. Arbetslösheten är hög i Zimbabwe. Många lever under väldigt fattiga förhållanden, har trasiga kläder, trasiga skor eller inga skor alls. Men barnen vi träffade var så glada, nyfikna och öppna. Gladare än våra barn här hemma i Sverige skulle jag nog säga.

Redo för dagens patienter.

Redo för dagens patienter. Foto: Privat

Fattigdomen avspeglas också i munhälsan. Totalt drog de tre tandläkarna tillsammans ut 359 tänder under två veckor. 1 600 barn undersöktes och 3 500 fick information.

– Man går inte till tandläkaren regelbundet utan bara när man har problem och om man har råd. Basfödan består av majsgröt som är väldigt söt och klibbar fast i tänderna. Utöver det är det inte ovanligt att man dricker juice och tuggar på sockerbetor. En del har ingen tandborste alls medan andra delar tandborste med hela familjen, berättar Anna Neglén.

Lagningar genomfördes men under väldigt enkla förhållanden. Eftersom tandläkarna inte hade tillgång till borr fick de skrapa bort vad de kunde från tanden och fylla igen.

I kombination med att ett antal tandläkare besöker området två gånger per år pågår ett tandborstprojekt, också signerat Tandläkare utan gränser.

– Organisationen delar ut tandborstar och tandkräm till barnen var tredje månad, och så har lärarna en övervakad stund per dag där de ser till att barnen borstar sina tänder. Sedan projektet inleddes har man sett en klar förbättring av munhälsan hos barnen, säger Anna Neglén.

Publicerad 13 July 2019 07:00