Foto. Privat
Foto. Privat
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

William räddades till livet av farbror Daniel

"Jag gjorde bara det jag tror och hoppas att alla andra skulle göra"



Fakta: Levande donation

Det är medicinskt fullt möjligt att transplantera vissa organ, främst njurar, och vävnader utan att den levande person som är donator utsätts för några större risker. Man klarar sig till exempel med bara en njure genom att den man har kvar blir större och ökar sin funktion. I vissa fall kan man även donera en del av sin lever. Levern växer då delvis ut igen.

Risken att organen ska stötas bort minskar om mottagaren och givaren har liknande immunsystem, vilket är vanligt hos släktingar. Numera är metoderna för att klarlägga immunsystemens egenskaper så bra att man i förväg vet vilka chanserna är för att transplantationen ska lyckas.

Av de transplantationer som genomförs i Sverige varje år är det ca 40% som transplanteras tack vare en levande givare.

ORGANDONATION - LEVANDE DONATOR.  William Grip föddes med den ovanliga diagnosen gallvägsatresi och var nära att dö bara sex månader gammal. I dag är han en pigg och frisk kille på sex år. Allt tack vare farbror Daniel som utan att tveka donerade en bit av sin lever.  

– Jag gjorde bara det jag tror och hoppas att alla andra skulle göra.

Redan när William föddes i slutet av oktober 2011 märktes att något var fel. Han hade kraftig gulsot och ganska snart fick han diagnosen gallvägsatresi, vilket innebär att gallan inte kommer ut i tarmarna som hos en frisk person. Redan efter en månad började läkarna diskutera transplantation.

– Det gjordes ett första försök med en Casaioperation, där man försöker sy på tarmen direkt på levern för att på så vis leda ut gallan, men den lyckades bara i någon dag. Efter det hamnade William  mer eller mindre direkt på transplantationslistan, säger Daniel Grip.

Vid en transplantation försöker man alltid invänta en avliden donator då det finns vissa risker med levande donation, men i Williams fall var tiden knapp.

Utredning påbörjades därför för att se om det fanns någon lämplig donator i familjen.

Det fanns två. Farbror Daniel och Williams pappa.

– Williams mamma var utesluten då hon har fel blodgrupp, så det stod mellan mig och brorsan. Jag ville väldigt gärna, men brorsan menade att det var hans plikt som pappa att göra allt han kunde.

Väl uppe i Göteborg konstaterades det dock att Williams pappa inte var en optimal donator då anatomin i hans lever gjorde att en donation skulle bli riskfylld för både givare och mottagare.

– Det beslutades då att även jag skulle genomgå alla tester. Jag var så rädd att inte passa. Det fanns liksom inget annat alternativ.

Daniels lever var mer lämpad för donation och proverna som togs såg rätt hyfsade ut.

– Mina leverfetter var dock för höga. Så jag sattes på pulverdiet om 800 kalorier om dagen.

På åtta veckor tappade Daniel 20 kilo och hans provsvar förbättrades.

När datum för operation sattes i slutet av maj, var det på håret.

– Wille hade bara klarat sig dagar till.

 Daniel och William lades in på varsitt sjukhus i Göteborg. William på Östra som är specialister på små barn och Daniel på Sahlgrenska. 

– På så sätt kunde vi båda få bästa möjliga vård. 

Känslan under operationsdagen beskriver Daniel som märklig.

– Där låg jag fullt frisk i en sjukhussäng och förbjöds att röra på mig. Jag rullades ner till operation och fick inte ens kliva över till operationsbordet själv med risk att bli smutsig, berättar han.

Båda operationerna gick bra och några timmar senare vaknade Daniel på uppvaket, något mörbultad, men annars helt smärtfri.

– Jag förstår nu varför kvinnor tjatar om sin epidural när de föder barn. Det var helt otroligt. Jag kände ingenting.

Under operationen avlägsnades 400 gram av Daniels lever, vilket motsvarar cirka en tredjedel av dess totala vikt.

– Jag har fått se ultraljudsbilder på min lever både innan, efter och nu långt efter. Det är otroligt hur den kan växa tillbaka igen.

Daniel låg kvar på Sahlgrenska en vecka innan han fick åka hem till Vellinge.

– Det var som att bo på lyxhotell. De tog så väl hand om mig och personalen var fantastisk.

Efter operationen var Daniel sjukskriven en månad, vilket följdes av semester. Därefter var han återställd och kunde jobba som vanligt.  

För Wille och hans storebror Zackarias är Daniel i dag en hjälte.

– Frågar du Wille så säger han att vi är vänner för att vänner delar med sig.

Och frågar man Daniel om han skulle ställt upp som donator igen dröjer inte svaret.

– Vilken dag i veckan. Inget snack. Tyvärr kan jag inte ställa upp fler gånger då det trots allt är en påfrestning på kroppen. Så jag får hoppas att det finns någon annan som ställer upp om mina barn någon gång skulle behöva hjälp, säger han.

LÄS MER: Organdonation- "Jag har tagit ställning, har du?"

LÄS MER: Så ska fler få chans att donera sina organ efter sin död

 

I fjol blev Willes gallväg åter för trång och han tvingades gå med drän hela sommaren. Till följd av detta blev hans hy gul och han tyckte själv att han såg ut som en majskolv. Foto. Privat
I fjol blev Willes gallväg åter för trång och han tvingades gå med drän hela sommaren. Till följd av detta blev hans hy gul och han tyckte själv att han såg ut som en majskolv. Foto. Privat

Foto: Privat
Foto: Privat

Publicerad: 23. juli 2017 06:00
¨

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få lokala nyheter
från Lokaltidningen Svedala

Startsidan just nu